25 år

I fredags firade mina fina föräldrar silverbröllop. Sommaren -88 möttes dem och blev kära nere på Östra Stranden, dem förlovade sig oktober -88 och gifte sig den 15 november 1988. Det gick fort och det var inte många som trodde det skulle hålla. Men tji fick dem! För dem är lika kära som dem var för 25 år sedan, och vi har vuxit upp med att se hur äkta kärlek ser ut. Det är ingen dans på rosor och dem har tagit sig igenom mycket skit tillsammans. Men dem har ändå tagit sig igenom det, hand i hand.

 


Hur firade dem denna speciella dagen då? Jag hade ordnat med min bästa vän Marielle (som är MUA och utbildad nagelterapeut (?) ) att möta mig hos mamma på förmiddagen så fick mamma manikyr och så blev hon sminkad. Jättefin blev hon! Vår vackra mamma :) På kvällen skulle dem på restuarang och mysa, utan oss såklart. Men pappa frågade gång på gång, ska inte barnen med? Nej. Vi hade lite planerat inför kvällen. Mamma bad oss bara att vara där när dem kom hem, vilket pappa inte visste om. En liten överraskning. Men jag och Sara gick snäppet längre, och så fort mamma skickade ett sms om att dem åkt så stack jag och Sara till Maxi för att köpa choklad, jordgubbar och rosor. Vi var i extas, gick och fnissade för oss själva och tänkte "Åh så glada dem kommer bli!" "Åh så spännande!"

Så när vi var färdiga i kassan gick jag med chokladen och jordgubbarna, Sara höll i rosorna. Och så hör vi en bekant röst skratta och säga "Haha, är dem rosorna åt oss?" Vi vet vem det är, Sara vänder sig om med hela kroppen och jag vänder huvudet. Ja men såklart är det mamma och pappa! Dem är alltid på Maxi. Tankarna snurrade, jag och Sara blev surmulna och jag tror det syntes rätt bra. Jag hade sagt till pappa på eftermiddagen att jag skulle jobba. Jag gömde jordgubbspaketet och chokladen så gott jag kunde och sa "Ha det så kul på Verona!" och så gick vi till bilen. Hur kan man bäst beskriva det vi kände? Vi var förbannade. Aldrig kan vi överraska dem, aldrig kan vi lyckas göra något fint! Klart som fan att dem skulle vara på Maxi innan dem skulle på restaurang?! Det är ju Maxi, dem är alltid där! 
 
Så snurrade tankarna och vi körde i sur takt till Frennarp. Jag tänkte "Äh, jag parkerar på andra gården utifall att dem glömt bort det." Så smet vi in och började koka ihop allt. Jag gjorde chokladmousse (från scratch, askalas!), Sara började doppa jordgubbar i choklad. Och Sara hade även med sig en cheesecake som dem gjort i skolan så den dekorerade vi. Tillslut släppte den irriterade känslan och vi var bara glada att få göra något för dem. Vi gjorde klart all efterätt, kylde champagne och så sprang vi upp på ovanvåningen för att sprida rosenblad på deras säng. Efter det sprang vi och tände alla ljus. Och dem har några stycken... Vi var två, Sara bytte och lade i nya ljus och jag tände ljusen. Det tog en halvtimme och då stressade vi. Och precis när vi dukat fram allt smsar mamma "Vi kör nu" och vi får ren panik. Släcker ner överallt, jag halvgråter "JAG SER INGET NÄR JAG SKRUBBAR!" (jag gjorde rent spisen) och Sara flabbar. Så gömmer vi oss i tvättstugan och bara väntar. Vi undrade hur vi skulle komma fram. Skulle vi vänta tills dem hittade oss, skulle vi smyga ut och halvt skrämma ihjäl dem, skulle vi möta dem i dörren? Hur skulle vi göra?! Så där satt vi, gömda i tvättstugan och panikfnissar och är så otroligt nervösa! Vi hade stressat konstant, och så hörde vi dörren öppna sig. Jag och Sara tittar på varandra och viskar "Vad ska vi göra nu?" Så kommer pappa in och tittar på köksbordet och säger "Åh, så fint dem har gjort älskling.." Och då håller jag och Sara i varandra och smyger ut "Graaaaattis!"

Pappa skrattar och ler med hela ansiktet så att mustaschen nästan spricker i två delar, och mamma börjar nästan gråta. Så kramar dem oss och så får vi veta att pappa trodde att vi bara skulle köra dit och lämna blommorna på bordet. Jag skulle ju jobba och min bil stod inte på parkeringen. Så HA HA vi lyckades lura dem! Sen kom Bella och Thobbe, så vi firade och mös. Hela familjen, tillsammans, fram till två på natten. Bättre blir det inte :)



Här kommer lite bilder, och dessutom en video som jag klippte ihop. Jag har aldrig filmat med min lilla D90 innan, detta är första gången. Även det var en överraskning för mamma och pappa.

VI ÄLSKAR ER!