'

Här är Dalles lilla söta Nero, en schäfervalp på ca 14 veckor.

PMS Sandra är i farten, och jag tjurar lite på mig själv. Jag har prov imorgon och är arg på mig själv för att jag inte pluggat bättre inför det. Jag kan ingenting om riksdagen? Mitt huvud är tomt. Så frågar man mig "Sandra, vad gör ämbetsmännen i riksdagen?" Då kommer jag sitta där, dum som ett spån och bli arg och förbannad. Varför har jag inte bara tagit mig i kragen och sagt nu jävlar pluggar du på dem här 50 sidorna och 4 häftena! Men neeeej; att kolla på Jurassic Park med Stoffe lät lite mer lockande. Det var även mer lockande att åka hem till mamma i helgen.

SLUUUTA UPP MED DET NU SANDRA! Idag ska inget locka mer än att läsa lite samhällsbok minsann. Eller ja, skriva detta inlägget först... Se! Jag gör det igen!....

Åh, dumma dag! Njut av lite bilder av Tubbe istället, Saras schäfer som är söt ibland, och lite ful ibland. Lite fulsöt sådär. Han har lite överskottfett på halsen som han kan använda som kudde. GOLLETUBBS!

Jag cyklade hem till mamma igår förmiddag, kelade med Sigge och fotograferade honom lite innan vi gick till Nyatorp med honom. Det var jag, Sara, mamma och Isabell. Vår gamling hade en av dem bra dagarna igår, han drog i kopplet hela vägen - blev inte trött en enda gång. Men det är väl så det ska vara, man ska sluta på topp. När vi kom till veterinären fick vi stiga in ett rum till vänster, och därinne fick Sigge en spruta som gjorde att han skulle somna. Hans ben började skaka och vi lade honom ner, men han försökte resa sig upp hela tiden. Jag försökte kolla bort för det gjorde så ont i mig, men till slut somnade han. Och där låg han, gnydde och sparkade lite lätt för att han drömde. Jag satte mig på knä, burrade ner ansiktet i hans mjuka, silkeslena päls och andades in hans lukt en sista gång. Tankarna och minnena for igenom huvudet, från första gången vi fick honom på pappas födelsedag den 8 mars 2000 och han rev ner en kruka, att han mer än ofta sprang in i skolbussen när vi kom hem från skolan och Staffan (busschauffören) och alla barnen skrek av glädje, när han hoppat över bommar och fått alla tappa hakan av hur häftigt det var - tankarna for till hur gammal han faktiskt blivit och hur ont han faktiskt hade. Så där satt jag, med ansiktet nerburrat i hans underbara päls, och tårarna bara rann ner för mina kinder och blänkte på Sigge. Jag kunde knappt andas för smärtan skar så i hjärtat på mig, men jag försökte, och medans tårarna rann och mitt hjärta skar så reste jag mig upp och gick ut. Jag klarade inte av att se honom få den sista sprutan, jag klarade inte av att se honom dö. Så jag gick ut och satte mig i kylan och mådde så otrolig jävla dåligt. Mamma, Sara och Bella kom ut efter en stund och vi alla gick i tystnad. Jag höll  Sigges sele och kopplet. Tanken på att han låg kvar borta hos veterinären, att han var kvarlämnad... Aldrig i hela mitt liv har jag känt en sådan smärta. Det kändes som om vi övergav honom, han låg kvar på det kalla golvet och vi gick. Fyfan. 

Vi har däremot kvar alla minnen av honom, och han blev en symbol för pappas nykterhet. Pappa blev nykter samma år som vi fick Sigge, och där började alla dem bra åren. Dem bästa åren någonsin av vår barndom. Tack vare Sigge, och tack vare pappa.

Vi älskar dig, och vi tackar dig för alla fina minnen. Nu ska du aldrig mer ha ont, aldrig mer ska du lida. Sov gott, gamling 

I över halva mitt liv har du funnits där med en värme som inte går att beskriva. Du har skyddat mig, delat min glädje och delat min sorg, du har sovit i min säng, och vi har gått på otaliga promenader tillsammans. Du är den vackraste hunden jag vet och det gör ont i hjärtat att skriva det här. För du har varit i mitt liv såpass länge att jag vill inte att du ska försvinna. Du är en del av hemma. Den där speciella tryggheten och det som gör en så avslappnad så fort man kommer innanför dörren. När jag kommer hem efter den 18 maj, så kommer där inte finnas någon Sigge som möter mig i dörren. Där kommer inte finnas någon Sigge som gnäller och visar hur mycket han saknat mig.

Schäfer/Collie/Sankt Bernard och Setter - en salig blandning och du blev helt perfekt. Du är så ståtlig och fin än idag, fastän du är tolv år gammal. Och vi alla har skrutit om dig, att du hoppat över bommar och staket, sprungit snabbare än blixten och hur du har skyddat oss. Men du har ont och att avliva dig är det enda rätta. Men det betyder inte att det inte skär i hjärtat på mig, för det gör det.

Nu är det dags för dig att vila, gamla vän. Jag älskar dig och kommer alltid ha minnena med mig.

Sålänge kommer det en bild på Samba, lilla snygga snuttan!

Filmen igår var väldigt bra men jag gillade inte riktigt deras tolkning av asagudarna... Jag är väldigt kräsen när det kommer till myter och legender - rätt ska vara rätt! Sen var ljudet alldeles för högt, jag fick hålla för öronen i vissa scener, och jag tål ändå rätt högt ljud. Det gjorde alltså ont i öronen. Irriterande, är det bara hörselskadade som jobbar på biografen i Hamstad? Man kan ju undra :3

3D effekterna var riktigt häftiga när det var långsamma rörelser, som t.ex snöflingorna som föll - där trodde jag ett tag att jag kunde räcka ut handen och ta en! Fast är det snabba häftiga rörelse så blir inte 3D effekten så stor. Men allt som allt, var det riktigt roligt att gå på bio (även om jag låter som en gnällkärring)! Roligt att det går en röd tråd genom Iron Man 1 & 2, The Incredible Hulk och nu Thor. SHIELD dyker upp lite här och var, vilket är den röda tråden. Senare kommer fler superhjältefilmer och alla superhjältar kommer liksom samlas upp i en sista film. Lite som Justice Leauge. Rätt häftigt! Men det bästa av allt var att sitta där med hjärtat, bara han och jag.

Lammet på bilden nedanför är mormors flasklamm som hon har ute i Kvibille, stackarns mamma dog vid födseln så han är inte riktigt så stor som han borde vara + att han är helt ensam. Ingen tacka vill mata honom och inget lamm vill leka med honom så han ligger bara där i hagen. Stackars liten. Det händer dock att mormor låter honom vara i huset, det hade hon alltid förr. Små lamm som bodde inne i huset. Det var så kul att se som liten, små lamm som rände mormor runt fötterna som katter. Söt är han i alla fall 

Bilden är på vår hund Sigge, han är fortfarande så underbart vacker efter alla dessa år. Tröttnar aldrig på att fotografera honom. Bilden togs idag hemma hos mamma och pappa, jag har varit där i stort sett hela eftermiddagen. Förmiddagen spenderade jag hos mammas kollega Tina där jag fotograferade hennes barn! Två små flickor, och vi hade riktigt roligt. Jag sprang efter med kameran medans dem (i vissa fall vi) lekte - målade, spelade Hello Kitty-spelet och Clown-spelet, hoppade studsboll och lite till. Dem var jättesöta och snälla och vi hade riktigt roligt. Behöver Tina barnvakt någondag så vet hon vem hon ska ringa!

Dagen har varit rolig men nu är jag trött, så nu ska jag minsann sova.