År 2012 har inneburit glädje, skratt, svett och tårar - men det gör väl alla år? Men just detta året har varit speciellt.

 

Jag har lyckats att gå ner lite i vikt - inte fullt så mycket som jag skulle vilja men det är absolut bättre än inget! Att få på byxor som är 2 byxstorlekar mindre gör mig lycklig, jag känner mig fräschare.

 

Jag blev färdig med att plugga upp mina betyg - Det var skönt att få det bakom sig. Annars hade jag haft det flängande efter mig än idag och jag blir trött av bara tanken!

 

Jag började jobba på Odensväg - I Mars blev jag anställd av kommunen som vårdare på Odensväg och det var mitt första, ordentliga jobb. Jag fick lära mig hur en anställd ska behandlas, vad som är rätt och fel och jag fick definitvt en annan syn på utvecklingsstörda. 

 

Jag tog mitt körkort - I Februari tog Belli-Nelli sitt körkort så jag blev rent ut sagt avundsjuk och fick motivationen till att ta mitt körkort. Jag började på körskolan i slutet av Mars, hade körlektioner 3-4 ggr/veckan och den 18 Juni, 1½ månade senare, satte jag det. Tack vare Linda-Marie, min körlärare och vän, och pappa som övningskörde med mig då och då. Och Christoffer hjälpte mig förstå de saker jag hade svårt för. Tack <3

 

Jag fick jobb på Östergård Fritids Särskola - Jag började på mitt andra jobb inom vården, och det var då som timmis på ÖG Fritids Särskola för utvecklingsstörda barn. Ett jobb som jag älskar och hoppas kunna jobba med i framtiden. 

 

Jag fick jobb inom Personlig Assistans - Då jag bara var timmis på mina andra två jobb och behövde fler timmar fick jag jobb inom Personlig Assistans. Jag började ute hos en brukare, där jag tydligen gjorde ett såpass bra jobb att jag skickades ut till fler. Detta var tre månader sen och idag är jag timmis inom natteamet, serviceteamet, minipoolen, personlig assistans plus att jag fortfarande håller på att skolas in lite varstans och jag jobbar så mycket jag bara kan!

 

Jag har förstått vad riktiga vänner innebär - Att ens vänner inte försvinner för att man inte ses på några veckor och att man faktiskt är två som försöker hålla kontakten. Vet inte vad jag skulle göra utan min Marielle idag. Världens bästa vän som smsar mig även om jag inte haft tid att höra av mig till henne när jag jobbat så och vet ni vad? Hon förstår. Och hon ställer alltid upp. 

 

Jag blir mer kär i min älskade Christoffer var dag som går - Vi hade ett jobbigt halvår, tyvärr blir det så när ekonomin är tight. Ingen är glad, ingen är lycklig och man kan inte göra ett jäkla skit. Men nu när Stoffe fått jobb och vi bägge jobbar och står i, så hinner vi sakna varandra och vi kan göra lite skoj saker. Igår när jag var ute hos en brukare frågade hon: "Tror du att du hittat ditt livs kärlek?" Och jag log mot henne och svarade rätt ifrån hjärtat: "Ja, ja det tror jag att jag har."

 

Jag älskar och uppskattar min familj så otroligt mycket - Mamma, pappa, Isabell, Sara och Thobias. Min familj som jag inte skulle fixa en vecka utan. Mamma och pappa finns där alltid för mig, och det finns inget mysigare än att komma hem till dem.  Mina lilla Belli-Nelli har blivit gammal nog att gå ut på krogen och hon har mognat något så otroligt. Hon är upp över öronen kär i sin pojkvän och det är kul att se henne så glad. Sara har börjat jobba och jag får klara mig några veckor i taget utan att träffa henne ibland... Men jag vet att om jag skulle behöva henne skulle jag bara ringa och hon skulle trösta mig med sin storasysterprofil och jag skulle bli lugn igen. Min älskade storasyster. Thobias träffar jag inte ofta, mer nu när han har flyttat hem igen. Men han har fått ta mycket skit den senaste månaden och Gud ska veta att jag vill agera storasyter och dampa loss totalt. Men för hans skull låter jag bli. Det gör ont i mig att se honom ledsen eller upprörd. Och behöver jag någonsin hans hjälp behöver jag bara ringa så är han vid min sida så fort han bara kan. Min lilla Bobbi.

Även min andra familj - Roy, Susanne, Lotta, Mikael, Emil och Ellen. Mina kära svärföräldrar och Christoffers syster med familj. Dem alla tillhör min familj och dem är så härliga och positiva. Jag har verkligen trillat in i rätt familj :)

 

Det har säkert hänt mycket mer under mitt 2012 men det är detta som betyder mest för mig. Självklart har jag lite mål för 2013 men dem håller jag för mig själv. Nu ska jag snart gå och lägga mig, för jag jobbar i natteamet inatt. Och innan jag börjar ska vi åka till Trönninge för att ha lite nyårsmiddag med Roy och Susanne. 

Jag hoppas att ert 2012 har varit lika fint som mitt, och även om det har gått lite utför så fokusera inte på det. Ge det positiva i livet lite energi :)