Igår hade jag två fotograferingar uppe på Halmstads fina berg, Galgberget (trots namnet). Det ena var åt min vän Kathleen som ska ha bilderna til sin portfolio som MUA (makeupartist). Temat var Clean Beauty och Amanda stod modell. 

Den andra fotograferingen var med bästis Marielle, vi sminkade henne i regnbågens färger och med hennes korta hår blev det mer en rock fotografering.

Jag fick jobba med min favoritomgivning - ljus och färger. Min stil på fotografering är riktigt ljusa bilder, på gränsen till överexponering, och där stod vi mitt i den varma vårsolen bland alla fina färger. Underbart!!
Bilder kommer dyka upp allt eftersom på min fotosida på fb, så kika in, gilla och håll dig uppdaterad! 

 

Första fotograferingen: 

Modell: Amanda Primnell
MUA: Kathleen Jörgensen
Fotograf: Jag (Sandra Nilsson)

 

Grabben på bilden är min systerson Casper - och han fick faktiskt namnet utav filmen spöket Casper. När min syster var gravid bodde hon tillfälligt hos oss och när hon klurade på namn så såg hon omslaget på filmen och skämtade om att han skulle heta det. Sen när han kom den 21a april 2003 så fick han heta det. Casper Damir Nilsson - Damir är hans pappas namn. 

 När Casper föddes så var jag 12 år gammal och jag avskydde bebisar. Jag tyckte dem luktade illa, han kissade på Isabell och bara skrek. Så just när han var bebis var jag inte med så mycket. Casper och Johanna var ofta hemma hos oss och när han blev lite äldre - 4 år gammal så började jag passa honom. Jag passade han flera gånger i veckan, vilket jag mer än gärna gjorde för Johanna, min syster, var ensamstående och hon jobbade / tränade och hade massa projekt på g. Det hände väldigt mycket för mig dem åren, jag gick ut grundskolan och började på gymnasiet - samtidigt gjorde jag slut med min första kärlek. Och vi vet ju hur första kärleken är. Man vet inte hur man ska klara sig i livet utan den personen och man blir så otroligt ledsen! Men jag passade Casper och det spelade ingen roll vad jag gjorde så var han med mig. Pluggade jag så satt han bredvid, spelade jag Playstation var han med, han gick med på promenader med Sigge och han var med mig och mina kompisar. Jag hade honom jämnt. Under gymnasietiden undrade mina kompisar alltid hur jag orkade - men herregud. Casper är det goaste, duktigaste, mest väluppfostrade barn jag känner så att det var inte direkt jobbigt. Sen är det självklart att jag ställer upp för min syster!

 

Så fort Casper kunde gå ställde han in tallriken och glaset i diskmaskinen. Han är otroligt snäll mot andra barn, speciellt yngre barn. Om Casper har en cykel och ett annat barn kommer och vill cykla så hoppar han snällt av och ser till att det andra barnet kommer upp säkert på cykeln. Johanna har gjort ett sånt otroligt jäkla bra jobb med att uppfostra Casper och jag är så stolt över henne. Idag är han 9 år gammal och behöver inte sin moster Sandra så mycket. Om han sover någonstans så är det liiite roligare att sova hos moster Sara som oftast har Jonathan (Caspers kompis) där samtidigt.

 

Men när jag passat honom har jag mått så jävla bra. Han är en så stor del av mig och inte på ett syskonvis, men jag kan inte förklara det. När jag träffar honom så är han så kramig och gosig, han säger att han saknar mig och vill inte att jag ska gå.

 

Det kliade lite i mina fotograf fingrar igår så jag och mina vänner bestämde oss för att åka ut till min mormors gård i Kvibille och ha en ordentlig photoshoot. Elle modellade, Kattis sminkade och jag och Huski fotograferade. Men bilderna som dyker upp här på min blogg är de bilder jag fotograferat. Dessa två är ett litet smakprov men det kommer mer bilder. Bland annat behind the scenes bilder, både från min D90 och mobilen.

Idag var sista dagen som Casper var hos oss. Vi har haft en supermysig helg! I fredags var vi en sväng ute i Grötvik, igår var vi ute i Trönninge hos Roy och Susanne och var även en sväng hos Lotta och micke. Jag fick stilla min Emil och Ellen abstinens med lite kramar och sen åkte vi till mamma och pappa och grillade. Sen mös vi i soffan hela kvällen! Och idag tog jag och Casper en sväng till östra stranden.

Det är så otroligt underbart att bo vid kusten. Jag skulle inte kunna tänka mig att inte bo vid stranden. Det finns inte mycket som slår känslan att gräva ner fötterna i sanden och låta vattnet skölja upp mot benen, känna vindens kyla smeka min kind, havets doft och höra hur havet slår mot stenarna. Oslagbart.

Anledningen till varför jag älskar mitt makroobjektiv 

Hur som helst så är jag supernöjd med bloggen, det är superbra att det finns bloggmallar att hämta ner. Något jag är mindre glad över är att det fortfarande inte går att blogge med mobilen, fastän blogg.se sagt att dem jobbar på det. Suck. Så satans trist att det tar dem år och dar att göra en app och när den väl kommer så funkar den inte? Bra där!

Nu ska jag iaf laga mat, är superhungrig.

Visst är det vackert?

Ser inte så speciell ut kanske, men jag hoppas det är så hon vill ha den.