Svampplockning, promenad, skogen och bilproblem
I söndags drog jag mamma och Sara till skogen för att promenera lite och plocka svamp! Underbart! Älskar skogen, älskar lukten, älskar ljudet av grenar som bryts av under skorna. Självklart var Samba och Turbo med, dem levde loppan.
Allt var frid och fröjd till jag skulle svänga in till "parkeringen" (mer en stig..) och oljelampan började lysa. Såg att bilen läckte som ett såll och att olja hade bränt sig fast på grenröret när jag poppade upp motorhuven (hade haft bilen inne för just det problemet en vecka innan) så vi smet in i skogen och lät bilen kyla ner sig. Tänkte inte dra upp oljestickan när motorn är rykande het, bilmisstag för idioter 101. Så vi gick runt i skogen ett bra tag och bara njöt av doften, tystnaden och hundarna som sprang runt och lekte. Dessutom letade vi svamp åt mamma. Och jag är sämre än sämst. Hittade en liten bunt med trattkantareller, allt annat jag hittade var sopp.
Sara hittade massa svamp, mamma med. Duktiga dem är då. Men jag hade roligt ändå.
När vi var klara så gick vi mot bilen, tyvärr så visade oljestickan att där var för lite olja i bilen för att köra. Såå fram med mobiltelefon och ringa pappa som kom farandes efter en halvtimme - cirka. Vi satt i solen och mamma frågade varför jag inte tog med kaffe och fika. Jag visste inte.
Pappa kom, kikade under huven och tyckte inte vi skulle hälla på någon olja. Något var ju obviously fel. Så efter ytterligare en timme med ringande hit och dit, flamsande och tramsande så kom Mikael till undsättning! Pappa körde hem Sara, mamma och Turbo hem. Mikael är Christoffers systers man. Vi bogserade bilen till mekonomen och jag och Samba fick skjuts hem. Glada och trötta! Var inte minsta sur, shit happens :) Fick ju träffa Emil och Ellen också. Mina fina små hjärtegull.
Allt var frid och fröjd till jag skulle svänga in till "parkeringen" (mer en stig..) och oljelampan började lysa. Såg att bilen läckte som ett såll och att olja hade bränt sig fast på grenröret när jag poppade upp motorhuven (hade haft bilen inne för just det problemet en vecka innan) så vi smet in i skogen och lät bilen kyla ner sig. Tänkte inte dra upp oljestickan när motorn är rykande het, bilmisstag för idioter 101. Så vi gick runt i skogen ett bra tag och bara njöt av doften, tystnaden och hundarna som sprang runt och lekte. Dessutom letade vi svamp åt mamma. Och jag är sämre än sämst. Hittade en liten bunt med trattkantareller, allt annat jag hittade var sopp.
Sara hittade massa svamp, mamma med. Duktiga dem är då. Men jag hade roligt ändå.
När vi var klara så gick vi mot bilen, tyvärr så visade oljestickan att där var för lite olja i bilen för att köra. Såå fram med mobiltelefon och ringa pappa som kom farandes efter en halvtimme - cirka. Vi satt i solen och mamma frågade varför jag inte tog med kaffe och fika. Jag visste inte.
Pappa kom, kikade under huven och tyckte inte vi skulle hälla på någon olja. Något var ju obviously fel. Så efter ytterligare en timme med ringande hit och dit, flamsande och tramsande så kom Mikael till undsättning! Pappa körde hem Sara, mamma och Turbo hem. Mikael är Christoffers systers man. Vi bogserade bilen till mekonomen och jag och Samba fick skjuts hem. Glada och trötta! Var inte minsta sur, shit happens :) Fick ju träffa Emil och Ellen också. Mina fina små hjärtegull.
Tog inte med mig systemkameran ut till skogen - ni får nöja er med mobilbilder!
Barnfotografering
Slänger ju inte ut tips här så ofta, eller ens skriver något här. Men just nu ligger jag i sängen med feber och är alldeles liten och klen. Det går bara strunt på tvn så kan lika gärna dela med mig av min vishet på bloggen.
Mitt tips gäller barnfotografering. I onsdags skulle jag fotografera min kollegas barn och om det är något jag lärt mig så är det att barn är nyfikna och/eller blyga. Därför ser jag till att innan fotograferingen ta mig tid att lära känna barnen. Man får räkna med en timme extra men det är värt det! Det finns inte någon (undantag; modeller) som kan ställa sig framför en kamera och känna sig bekväm om inte fotografen gör det bekvämt. Om man då bara sätter ett barn framför kameran och föräldrarna tjatar "sitt så, le, sträck på dig, fjanta inte" så blir det inga naturliga bilder. Detta är anledningen till att jag inte kan fotografera i en studio, bilderna blir så otroligt forcerade.
I onsdags till till exempel var jag hos Gunilla en bra stund innan och hälsade på barnen, lekte med dem och byggde upp ett förtroende. Jag flätade lilla Elins hår och kollade på när William breakdancade. Och på lekplatsen lekte vi ihop. Så man får glömma bort kameran ett tag och stilla barnens nyfikenhet. Jag tillochmed lät dem fotografera lite (Medans jag höll i kameran såklart).
Bli vän med barnen, ta gärna med såpbubblor eller liknande och lek med dem. Annars garanterar jag att det blir stela bilder med uttråkade och tjuriga barn.
Hoist the colours
Det är inte lätt att fylla 22.
Jag har nu fyllt hela 22 jordsnurr! Dem kallar mig för tanten. Tanten Sandra. Nä, men jag känner att det går fort!
Hur firade jag min födelsedag undrar ni? Jo jag firades på lördagen den 7e istället, bättre än mitt i veckan när folk jobbar. Jag och Marielle åkte till mamma och grillade med min familj, och vi drack för vi skulle vidare till Philip sen. Som hade fest! Stoffelus var redan där. Jag är inte stolt, men jag fick en ordentlig fylla. Spelade kort, shottade när jag vann. Och när jag förlorade. Och lite mittemellan. Vann på trädgårdsyatzy, och på kort. Full som en kastrull.
Tyvärr fixar jag inte mesig cider för jag får sån satans huvudvärk av det. Så jag dricker 7.0 istället, och så shottar jag Sourz istället. Hade druckit två 7.0 och shottat hela min Sourz vid 9-tiden och då körde pappa oss till Philip. Först körde vi inom Elle och hämtade turkisk peppar. Kom till Philip, spelade kort. Shottade turkisk peppar. Sen gjorde Christoffer det enda rätta och tog spriten ifrån mig! Och gav mig vatten.
Sen flängde jag och Elle runt i hela huset och vi gick ut en sväng. Kom in, och klev jävligt snett. Gjorde lite ont men jag fortsatte flänga. När klockan blev runt 02.00 skulle vi dra in till stan (lönt?) och jag fick luta mig på Philip och hoppa in mot stan. Stoffe och Elle hade redan gått. Jag, Thomas och Elle gick upp till Moon och efter 5 minuter hade Elle blivit av med mobilen. Vid halv fyra tog jag och Stoffe taxi hem. Kunde somnade vid sex, vaknade åtta för jag hade så jävla ont i foten. Tog mig till badrummet och kravlade in i badkaret. Duschade kallt för att svullnaden skulle lägga sig, foten var lila och dubbel storlek. Kravlade mig ur och in till fåtöljen, ringde mamma och pappa. Trodde fan jag hade brutit foten. Men summan av kardemumman är att jag fick en ordentlig stukning. Jag kunde knappt gå på en vecka utan jag gick som en seriemördare med foten dragandes efter mig. Har fortfarande ont, och kan inte gå en längre stråla utan att det börjar göra förjävla ont. Sket i det dock häromdan och spelade tennis. Och bowling igår. Och gick en 45 minuters promenad med Samba igår. Och nu ska jag jobba. Ett dygnspass = en massa gång. Orkar inte bara ligga! Blääää!
Men kul hade jag! Trots en badass stukning. Igår var Stoffe i Tyskland. Han köpte ett flak 7.0 och en liter Sourz. Jag är ledig i helgen.
Just sayin'.
Lillhjärtat
Min stjärna!
Februari
Denna månaden har inte varit någon bra månad för mig. Lite jobb, och förra veckan bröt jag ut i en ordentlig jäkla förkylning. Jag har känt den komma krypande ett bra tag och måndagsnatten förra veckan vaknade jag med 39 graders feber. Jag hade ingen förkylning då men låg pall i 3 dagar medan febern pendlade mellan 39.7 och 38, och jag hade så ont i mina älskade knän att jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Febern "sätter" ju sig där man är som svagast och i mitt fall - mina knän. Och utöver det var min kikhosta värre än någonsin :( Hostade så jag låg dubbelvikt och kunde inte andas, kippade efter luft och ville bara spy. Var livrädd, vill gärna ha någon hos mig när det är så illa. Men min älskling jobbade ju såklart och jag orkade inte ta mig hem till mamma och pappa. Men jag hade Samba istället, min fina vakthund. När jag låg i soffan och fick hostanfall sprang hon fram till mig och lade huvudet på min mage. Och så låg hon så till Stoffe kom hem. Och när Stoffe stack till gymmet kom hon in till sovrummet och lade sig bredvid mig. Men det löste sig ändå tillslut, min fina svärmor blandade hostmedicin (hon är utbildad farmaceut) och just nu har jag ordentlig rethosta och lite småförkylning. Men ingen feber iaf :) I lördags var jag och mös hos Sara! Casper, Douglas och Jonathan var där och vi spelade kort, lagade mat och hade det jättemysigt.
Idag jobbar jag men är i minipoolen och här är inget att göra. Till råga på allt har jag börjar må superilla, men det är nog bara för att jag inte har något att göra och inte har ätit frukost. Vet ni hur tråkigt man kan ha det i fem timmar om man bara glor? Förjävligt.
För övrigt tror jag att jag jobbat på tok för lite den senaste månaden. Jag mår psykiskt dåligt av att inte jobba, jag börjar tänka på framtiden och känner mig lat.. Lite solsken hade ju inte varit fel heller så att man får lite energi och jävlaranamma! Jag är jämnt trött och känner mig lat och tråkig. Hmm, energi tack!! Hade jag haft råd hade jag köpt alla vitamintillskott.
Nä nu ska jag sluta klaga och försöka ta mig i kragen! Livet är askalas annars iaf :)
Lön och shopping!
Det har varit en superfin helg hos oss än så länge. Igår körde jag runt med Sara och mamma, det var supermysigt. Vi var först på möte på jobbet, sen var vi på Eurostop där dem öppnat en ny fin affär Nille. Jag köpte en fin löpare till vardagsrumsbordet (ska köpa en till matsalsbordet också), så det kommer upp en bild i nästa inlägg. Jag köpte två pastellfärgade tröjor från H&M, kände att jag behöver lite färgklickar. Jag är supernöjd i alla fall, älskar tröjorna! Köpte två baslinnen också.
Sen körde vi ut till Flygstaden till Arken Zoo som hade utförsäljning. 70% rea på allt så vi var ju inte ensamma där. Och satan i gatan vad utplockat det var! Men jag hittade ett fint läderhalsband till Samba i alla fall. Lovade Christoffer att inte köpa något för tjejigt ;) Fast dem hade ett jättefint lila med nitar på...
Sen körde vi ut till Flygstaden till Arken Zoo som hade utförsäljning. 70% rea på allt så vi var ju inte ensamma där. Och satan i gatan vad utplockat det var! Men jag hittade ett fint läderhalsband till Samba i alla fall. Lovade Christoffer att inte köpa något för tjejigt ;) Fast dem hade ett jättefint lila med nitar på...
Efter den svängen åkte jag och Sara till Max, och sedan Eurostop ännu en gång. Var tvungen att köpa något till Stoffe, då vi firade 3 år igår :) Jag hittade en fin klocka på Albrekts och han blev jätteglad för den! På kvällen åt han och jag på Verona - en varsin plankstek. Mm!!
Ikväll ska vi ha tacos mys också, så denna helgen verkar otroligt bra!
Ikväll ska vi ha tacos mys också, så denna helgen verkar otroligt bra!
(
Bilder på sakerna jag skämt bort oss med )Fast det började bra redan i torsdag, då åkte jag hem till min f.d kollega Sara Denker Skjödt och mös med hennes knappt 1 månad gamla Molly! Hon somnade i min famn och jag satt bara där och tittade på henne i en hel timma. Så liten, så vacker, så skör och så otroligt söt. Självklart fotograferade jag henne också. Hon var lite otålig så blev bara några få guldkorn. Jag får fotografera henne snart igen!
Nej, nu ska jag iväg till Eurostop igen! Och Stadium Outlet.
Glädjetårar
Sen jag senast skrev så har jag jobbat som en tok, fått klart allt i skolan (VG i alla ämnena) och idag, 8.40, tog jag mitt körkort! Jag har nog aldrig någonsin varit så glad och stolt över mig själv i hela mitt liv!!
Efter uppkörningen kollade trafikläraren på mig med ett stenansikte och frågade "Hur tror du att det gick?" Och vad skulle jag svara? Det har man verkligen inte den blekaste om men jag svarade "Nej, jag tyckte det gick rätt bra." Så sneglade jag på Linda (min handledare) där i baksätet och då säger han "Ja du klarade det" och jag kan inte fatta det. Linda smajlar därbak och blinkar åt mig och jag känner gråten välla upp i halsen på mig. Det första jag gjorde var att ringa Stoffe, sen mamma, pappa och Sara. Smsade Bella med. Och när jag pratade med dem hela vägen hem så kikade folk snett på mig, med all rätt, för där gick jag och grät och skrattade om vartannat. Jag måste ha sett galen ut! Tårarna rann och leendet sträckte sig från det ena örat till det andra.
Efter uppkörningen kollade trafikläraren på mig med ett stenansikte och frågade "Hur tror du att det gick?" Och vad skulle jag svara? Det har man verkligen inte den blekaste om men jag svarade "Nej, jag tyckte det gick rätt bra." Så sneglade jag på Linda (min handledare) där i baksätet och då säger han "Ja du klarade det" och jag kan inte fatta det. Linda smajlar därbak och blinkar åt mig och jag känner gråten välla upp i halsen på mig. Det första jag gjorde var att ringa Stoffe, sen mamma, pappa och Sara. Smsade Bella med. Och när jag pratade med dem hela vägen hem så kikade folk snett på mig, med all rätt, för där gick jag och grät och skrattade om vartannat. Jag måste ha sett galen ut! Tårarna rann och leendet sträckte sig från det ena örat till det andra.
Väl hemma möttes jag av världens bamsekram av Stoffe, och Samba hoppade som vanligt upp och ner och pussades med matte.
Efter en stund körde jag och köpte tårta till de underbara människorna på Fartvinden som hjälpt mig med mitt körkort, och därefter ut till Trönninge för att Stoffe skulle måla huset. Och min älskade svärmor blev så glad för min skull så där fick jag också en stor kram.
Efter en stund körde jag och köpte tårta till de underbara människorna på Fartvinden som hjälpt mig med mitt körkort, och därefter ut till Trönninge för att Stoffe skulle måla huset. Och min älskade svärmor blev så glad för min skull så där fick jag också en stor kram.
Jag och Samba bestämde oss för att gå en timmes promenad ute i Trönninge, man kan ju inte köra överallt ;)
Vid 15.00 bar det av hemåt, och vi mös ner oss i soffan. Stoffe somnade så jag tog bilen och körde ut till mamma och pappa. Första gången jag körde själv och det gick askalas! Bella körde med i pappas Ford bort till OK Q8, sen stack jag hem och nu sitter jag här.
Jag är galet trött, ögonen går i kors, och jag tror inte riktigt att jag fattar det ännu. Jag har fått mitt körkort. Det är ju helt otroligt. Och jag fixade VG i mina ämnen, samtidigt som jag jobbat.
Ingen risk med att låta självgod men fyfan vad jag är grym. Det har varit sjukt jobbigt men det är värt varenda sekund av slit. Det tog mig 1½ månad att fixa körkortet. Från att för första gången sitta i förarsätet i en bil till att klara uppkörningen.
Inatt ska jag sova med världens bästa samvete.
Tvåtusentolv
Jäklar vad tiden går fort! Jag hinner knappt med. Men nu är det 2012 iaf, och den 25 januari firar jag och hjärtat två år tillsammans! Woop woop! Tiden går fort när man har roligt, kanske är det därför det känts som om tiden bara sprungit förbi. Bella fyller 18, ARTON (!!!), år i februari. Min lillasyster, den lilla fian är snart myndig. Åh Belli. För mig kommer hon alltid vara lilla Belli-Nelli (käns verkligen helt sjukt att hon snart är arton). Jag och Sara har lovat att gå ut på krogen med henne, åh jag kommer gå som en jäkla plog och ploga bort alla äckel (inte alla utan bara de extrema äckel som alltid finns på krogen) som närmar sig henne. Sandra Bodyguard; that's me! Bella kommer hata mig efter sin födelsedag. Och Casper blir 9... Herregud! Om dem blir såpass gamla, innebär det att jag börjar bli tant?!
Hur som haver! På måndag är lovet slut och jag fortsätter plugga. Men lovet har varit underbart och jag har spenderat den med hjärtat, Samba och såklart familjen. Sara fyllde år den 28 och då bakade hon och jag cupcakes så det stod härliga till! Mysigt, och gott.
Idag har vi varit effektiva! Stoffe och Samba snusade mig i nacken imorse så jag vaknade och så duschade vi (inte Samba, hon fick ligga i sin säng lite extra länge), gjorde oss iordning och så körde vi ut till Trönninge. Väl hos svärföräldrarna så tvättade och städade vi bilen, åh så fin den blev! Det var visserligen kallt men det gjorde inget. Samba är så otrligt söt när vi tvättar bilen, hon springer och studsar efter vattenstrålen. Det roligaste hon vet men att bada är det värsta hon vet. Logik finns inte hos vår lilla rottweiler (:
Och när det var kalrt så fikade vi med Roy och pratade lite. Sen körde vi hem och åh så skönt att komma hem! Igår tvättade jag 5 maskiner tvätt och stostädade hela lägenheten så här är riktigt rent och fint. Och då finns inget bättre än att bara slappna av.
Hoppas er jul och nyår har varit kalas och att det nya året har börjat bra för er!
(Videon på Samba är från i somras, men hon var lika galen idag!)
Piss.
Jag verkar vara den enda som inte kan uppdatera min blogg med iPhones app.
Pissapp.
Nu har jag varit sådär dålig med uppdateringen igen, fy mig! Inga fler deppiga inlägg på ett tag, nu får vi fokusera på det positiva. Så, vad har jag gjort denna veckan? Jag har varit ledig (jobbade torsdag), jag och Samba gick till Sara i Fyllinge, jag har varit hos mamma, varit ute och gått mycket. Bakade gjorde jag i fredags, var även på Busfabriken med Casper i fredags. Min D90 har inte varit med mig, utan jag har använt Instagram på iPhonen lite då och då så tänkte bjuda på dem bilderna. Ska försöka fotografera lite snart, saknar ni bilderna? Fast ibland är det bra med text också. Snart är det bal och då ska jag fotografera lilla Hanna, kul!
Här är i alla fall lite bilder :)
Här är i alla fall lite bilder :)
Tallest man on earth
Nästan en vecka sedan jag uppdaterade bloggen, rätt dåligt av mig måste jag medge. Den här helgen har hur som helst inte varit på min sida - i fredags åkte jag på en fruktansvärd nackspärr. Jag skulle testa en tomteluva (?) på jobbet och helt plötsligt knakade det till ordentligt i nacken och fy satan vad ont det gjorde! Men jag hade ju stängning så jag fick snällt jobba på, såg dock ut som ett retard. Grimaserade och hade huvudet på sned. När jag kom hem tog hjärtat hand om mig, hjälpte mig ta av mig och massera. När natten kom då så hade jag riktigt svårt att sova, kunde inte ligga på ena eller andra sidan, rörde på mig som tusan. Vid tre tiden hade jag ännu inte somnat och då vaknade Christoffer och sa att han älskar mig men att han går och lägger sig på soffan. Haha! Jag bad om ursäkt för att jag var så jobbig men han (som är så söt och bäst) sa att det inte var mitt fel så kysste han mig. Förstår ni att Christoffer är bäst i världen?
På lördagen kunde jag inte ens resa mig upp så det blev inget jobb för mig. Plus att jag åkte på en förkylning. Så idag är det heller inget jobb, nacken bråkar och förkylningen retas genom att göra så jag nyser lite då och då. Gulligt av min kropp.
Jag vaknade imorse av att Christoffer viskade att han älskar mig, det är det absolut bästa sättet att vakna på! :) å höll han om mig hårdare så somnade vi en liten stund till.
Förstår ni hur mycket jag älskar honom?
Förlåt!
Uppdateringen har ju varit sämst här och jag ber så hemskt mycket om ursäkt! Var ledig förra veckan torsdag och fredag, så jag tänkte att ah då ska jag minsann ut och fota lite! Det gjorde jag också, i torsdags åkte jag bort till Frennarp och fotade lite på slottsmöllan åt mamma. Vädret var dock jätteknasigt så blev inga WOW bilder men mamma ville ha någon fin på hela alltet så ska gå igenom bilderna sedan (någon bra måste jag väl ha lyckats få?). På kvällen drog jag på julmässa med jobbet, eller ja snarare Sara DS, Martina och Anneli. VI åt god julmat och så var det öppen bar! Så jag blev väl... Liiite full kanske... Eller okej då, ganska full! Men kul som satan hade jag! I fredags skulle jag och hjärtat åkt hem till Lotta och Micke, men jag vaknade på morgonen av att Bella ringde två gånger vid 07.30 och sen helt plötsligt ringde Sara. Då tänkte jag "Nej nu har det hänt något!" Jag svarade (bakis, remember) och Sara sa något om att mormor och morfar blivit rånade i huset ute i Kvibille...? Jag fattar inegnting ringer hem till mamma där Bella svarar och hon berättar ingenting sammanfattade. Vrålar lite halvt åt henne att ge luren till mamma, och hon i sin tur berättar att tre män rånat mormor och morfar halv fem på natten. Dem hade tagit vapen och pengar och hotat mormor och morfar. Jag blev först lite chockad, sen riktigt orolig och vips så försökte vi allihopa få tag i en bil så att vi kunde ta oss ut till Kvibille. Pappa var på jobbet med familjebilen.
Jag fick tag i Johanna, som körde mig, mamma, Sara och Thobias till Kvibille. Väl där möts vi av en jäkla syn... Polisband runt hela huset (vi fick lyfta på det och böja oss för att komma under (precis som i en film)). Där var hundpatruller, poliser och kriminaltekniker. Vi fick gå försiktigt in i huset, där låg glas över hela altanen och precis innanför dörren. Så fort jag kom in i huset såg jag att det allt i skåpen var utdraget och där såg förjävligt ut. Jag skyndade mig in och gav min lilla mormor en sån stor kram och ansträngde mig så för att den skulle kännas så betryggande som möjligt. Hon skakade, usch. Sen kramade jag morfar som skrattade lite smått och sa att vi inte hade behövt komma ut. Dem var bägge två i stor chock. Även Titti, min moster var i chock. Vi fick endast stanna i köket sa dem, men vi kikade in i vardagsrummet och där gick det en kriminaltekniker och "dammade" allt efter fingeravtryck. Även där var allt utrivet. Usch, jag länkar artikeln om det hela istället. För jag vill inte sitta här och skriva om saker då jag inte vill skriva ut allt på internet. Det som hände var fruktansvärt, och jag fattar itne att någon kan gå in i mormors och morfars hus och råna dem. Dem hotade med att mörda dem och dem siktade på morfar med en hagelbössa, det kan jag berätta. Dem jävlarna har alltså gått in i mormors och morfars trygghet och förstört den. Totalt! Det är sånt man ser på film, det händer inte i verkligheten. Det trodde jag i alla fall. Men nu har det hänt och jag tycker så jävla synd om mormor och morfar. Hur kan man ens göra något sådant? Jag blir så arg! GAHH! Usch, här är i alla fall artiklarna: Artikel 1 Artikel 2
Mormor och morfar, jag älskar er!
När jag kom hem (sent på eftermiddagen) hade hjärtat köpt min favoritblommor till mig, liljor! Han förstod nog att dagen hade varit rätt jobbig för mig. Sen duschade vi tillsammans och han var masserade mitt huvud och åhå han var så himla gullig mot mig. Förstår ni hur mycket jag älskar honom? Han är så jävla bra, mitt hjärta, min sambo! Hur som helst, dagen var rätt jobbig. Och sen har det varit jobb fram tills idag, och idag var jag i stan och handlade. Ska visa vad jag handlade senare. Men nu ska jag gå och laga lite mat, hungrig börjar jag bli.
Student!
FÖR VI HAR TAGIT STUDEEENTEN, FYFAN VAD VI ÄR BRA!! Yes, igår var det min tur att ta studenten! Dagen var helt jävla awesome. Jag gick upp vid kvart i sex, drog en shot med mamma, Sara fixade mitt hår (inbakad fläta), och sen körde pappa mig hem till Johanna där vi skulle ha champagnefrukosten. Johanna, Corre, Ottilia och Niki kom dit och vi drack lite sen bar det av mot skolan. Väl i skolan fick vi frukost, lärarna höll tal och hade shower för oss, vi fick öppna tidslådan och se filmer som dem spelade in när vi började ettan. Superkul! Det var lite sorgset på ett sätt,speciellt när Liselott höll sitt tal. Hon gick upp och när han sa den första meningen tjocknade hennes röst och hon började gråta, vilket ledde till att tårarna började rinna på dem flesta i aulan. Usch, vad jag kommer sakna henne!
Efter tårar, skratt och sånger i aulan började klockan närma sig tolv och det var dags för att springa ut. Vi såg masvis med föräldrar, syskon, pojkvänner/flickvänner och där stod dem med sina paraplyer och plakat och vi gick nervösa upp på balkongen för att sjunga. Vi skrev och gapade, sjöng för full hals och rusade därefter ut till våra familjer. Vi såg även flaket komma, det coolaste flaket i hela jävla Halmstad! Det var ett lastbilsflak med ljudanläggning och tak, fyyyfan vad awesome det var att åka på det!!! Vi började åka typ ca kvart över tolv, och åkte runt fram till klockan två. Vi dansade, sjöng, hoppade, skre, och det var så jävla kul!! Folk blev så jäkla glada och så fort vi mötte ett annat flak drog alla ut händerna så vi nuddade varandra. Och när vi stod i dem långa bilköerna dansade dem andra flaken till vår musik, störtskönt! Liselotts son Arvid och hans pappa stod och tittade på oss, och när vi såg honom började vi heja: "ARVID, ARVID, ARVID!!!" Iiiihii så härligt det var. Jag tycker seriöst synd om dem som inte tar studenten, för detta är verkligen något som man inte vill missa!
Sen var det då studenttåget, och det var helt okej. Dock inte lika kul som att åka på flaket, men helt okej ;) Vi skrek inte så mycket i tåget, dem flesta snabbade sig för att man ville hem. Men det var ändå helt otroligt att gå igenom stan när man var i centrum liksom. Mötte älsklingen, mamma, pappa, Thobbe, Sara, Lena, Jonathan och Robban som hängde saker på mig vid stora tog och sedan fortsatte vi vår vandring. Vi skrek inte så mycket, inte förrän vi kom till Mårtensson och då skrek vi för full hals: "LBS, CHALALALALA LBS!!!" Vi vet ju att lärarna sitter där, och då ställde dem sig upp på stolarna och sjöng med. Så jävla maffigt och så jävla kul. Men när vi kom till parken ville man bara hitta sin familj och åka hem. Mötte Christoffer först, sen hittade vi Johanna och Casper. Casper pekade då på mitt plakat och frågade "Har han också tagit studenten?", det fick oss alla till att skratta gott. Helt plötsligt dök pappa, Thobbe, Robban, Sara, mormor, mamma och Titti upp så då splittrades vi och vi alla åkte hem och där blev det fest!
Dagen var så sjukt lyckad, jag blev så glad för allt jag fick och för att jag haft det så jäkla bra. Jag drack och drack men blev knappt full men jag var jättetrött! Så jag beslutade att inte följa med ut på krogen, för jag ville sluta dagen när den var på topp. Hade jag dragit in till stan trött och hade jag blivit blöt hade jag nog bara tjurat och så hade nog dagen gått käpprakt åt helvete. Så jag stannade hemma, men vid tre tiden kom en full pojkvän hem och masserade mig. "Det är din dag, du förtjänar det här. Jag älskar dig." Var det sista jag hörde innan jag somnade riktigt riktigt gott till en jätteskön massage.
Så min dag var helt jävla underbar :)
Här kommer bilder på några av smyckena jag fick, orkade dock inte ta kort på alla.
Det första är halsbandet jag fick av mamma, det andra fick jag av Christoffer :)
Hektiskt (varnar känsliga för starka bilder och långt inlägg)
Nu är det uppdatering! I måndags var jag hemma hos mamma, betalade lite räkningar och sådär för jag hittar inte min bankdosa så jag får låna hennes. Sara var också hemma så jag satt och tjötade lite med henne och vi kollade på http://shitbrix.com/ - rätt roligt! Saras kompis ringde och ville att hon och Sara skulle ut och gå med hundarna (som inte träffats sen dem var små). Sara tvekade först men gick sedan med på det så vi gick ner till gården tillsammans och jag såg hur hundarna mycket tveksamt hälsade. Den ena var ju Turbo och den andra var en rottweiler, typ tre gånger så stor som Samba. En dansk rottweiler, antagligen. Turbo var väldigt mycket på sin vakt mot rottweilern.
Nåväl, vid tjugo i fem tog jag bussen till stan igen, mötte upp min kärlek och så kollade vi runt på H&M men där hittade inget så vi gick hemåt igen. När vi var i parken så ringde min kära mamma och började meningen med "Sara är på akuten..." och jag kände hur hjärtat sköts upp i halsen på mig och började rusa. Mamma fortsatte och berättade att Sara har blivit hundbiten av rottweilern. Vi lade på 17.30 och jag rusade upp mot akuten, jag avr där 17.36. Det tog mig knappt 6 minuter att rusa upp för sjukhusbacken.
Nåväl, vid tjugo i fem tog jag bussen till stan igen, mötte upp min kärlek och så kollade vi runt på H&M men där hittade inget så vi gick hemåt igen. När vi var i parken så ringde min kära mamma och började meningen med "Sara är på akuten..." och jag kände hur hjärtat sköts upp i halsen på mig och började rusa. Mamma fortsatte och berättade att Sara har blivit hundbiten av rottweilern. Vi lade på 17.30 och jag rusade upp mot akuten, jag avr där 17.36. Det tog mig knappt 6 minuter att rusa upp för sjukhusbacken.
När jag kom fram såg jag Sara, Robban och Fille i "akutvänterummet" och så såg jag Saras knä. En sköterska hade lagt bandage om det så att det inte skulle komma skit i såret, men det hade blött igenom rätt ordentligt ändå. Sara skakade som ett asplöv stackarn och så berättade hon vad som hade hänt; att dem hade satt sig uppe vid sjön i sannarpskogen så hade tjejen kopplat lös sin rottweiler, och då hade den smygt sig upp bakom Turbo och hoppat på honom. Sara hade blivit livrädd och försökt sära på dem och då hade rottweilern bitit tag i Saras knä och gjort ett s.k "dödsryck", alltså ruskat ordentligt på huvudet. Sara hade då lagt sig ner på marken och skrikit för det gjorde så ont, och tillslut lyckades den andra tjejen sära på hundarna och Robban hämtade Sara. Turbo var okej, bara lite skakad. Och när jag kom sa vi till Robban att köra hem med Tubbe (som satt i bilen), han ville ogärna lämna Sara men stack ändå (jag var ju hos henne).
Vi gick ut och satte oss och då kom Christoffer och Samba, gullungar. Sen kom även Robban tillbaka och där satt vi fyra utomhus och väntade. Efter en stund gick jag och Sara in igen, hon fick ha armen runt min hals och hoppa fram, och dubbelkollade att dem visste att vi satt utanför. Då ryckte en gammal gubbe mig i armen och sa till mig: "Usch, det där ser hemskt ut, säg till att hon måste ha en läkare nu!" Åh, alla på akuten var så snälla. Patienterna i alla fall!
Vi gick ut och satte oss och då kom Christoffer och Samba, gullungar. Sen kom även Robban tillbaka och där satt vi fyra utomhus och väntade. Efter en stund gick jag och Sara in igen, hon fick ha armen runt min hals och hoppa fram, och dubbelkollade att dem visste att vi satt utanför. Då ryckte en gammal gubbe mig i armen och sa till mig: "Usch, det där ser hemskt ut, säg till att hon måste ha en läkare nu!" Åh, alla på akuten var så snälla. Patienterna i alla fall!
Dem hade noterat att vi satt ute och runt halv åtta ropade dem in Sara. Hon fick då en rullstol (som vi tjatat på henne att hon skulle ta men hon vägrade) och så rullade dem in henne i en sjuksal. Jag hade lovat att följa med så det gjorde jag, Christoffer och Robban åkte hem till Christoffer. Där fick hon ligga ner och så tog dem av bandaget och detta var vad som fanns därunder:
Såret mitt på Saras knäskål var väldigt djupt, och jag kände hur magen frös till is och det gick en ilning längs hela kroppen. Men jag fortsatte prata med Sara och försökte hålla henne på gott humör. Jag satte mig i rullstolen och när sköterskan försvunnit hade jag jättekul och körde runt med den. Jag blev faktiskt ett riktigt proffs tillslut! Jaja, vi hade kul! Och vid åtta tiden hade läkaren ännu inte kommit, men då kikade någon annan liten filur in - nämligen vår kära far! Han hade inte kunnat komma förrän då. Efter en stund kom läkaren in och berättade att dem skulle: 1. bedöva 2. tvätta/spola rent. Men dem skulle inte sy för att om dem skulle göra det skulle hundbakterierna inte kunna rinna ut ur knät, vilket dem måste. Däremot skulle man kunna sy några suturstygn för att det skulle läka bättre, men det valde dem ändå att inte göra.
Hon frågade Sara snällt om en lärarkandidat skulle kunna få ta hand om henne, och Sara svarade ja. Det var en kille från köpenhamn och vi fattade inte mycket av vad han sa. Sara var jätteduktig och höll ut men det gjorde riktigt ont när dem skulle bedöva hennes knä. Det såg riktigt brutalt ut, för dem körde in en stor spruta mitt under hennes stora sår man kunde se nålen. Sara grät och det skar i hela mitt hjärta att se henne ha så ont! Jag och pappa höll om henne, men att se det gjorde mig knäsvag. Det var riktigt äckligt. Tre sprutor använde dem och sedan tvättade dem rent det, och då var det inte helt bedövat än så det gjorde också fruktansvärt ont på henne. Men när bedövningen började kicka in blev hon genast lugnare och mycket gladare. Pappa däremot, han var vit som en krita i ansiktet. Han är väldigt svag för blod och sånt. Han gick och tog ett glas vatten och mumlade "jag måste gå ut och sätta mig ett tag" och vinglade ut genom dörren. Jag och Sara såg på varandra och skrattade lite, det såg så kul ut. Har inte sett honom vingla sådär sedan han var full haha.
Efter en stund gick jag ut till honom, åhå han såg så rolig ut! Alldeles likblek och hade stooora påsar under ögonen. Stackars pappa.
Jag gick iaf in till Sara igen och höll henne sällskap. Pappa kom in efter en kvart, men var fortfarande alldeles knäsvag så han gick ut och satte sig. Jag gick ut till honom igen efter en stund och så frågade han om jag ville ha nåt i automaten så gick vi bort till den! Jag köpte en dubbelmars och sa till pappa att köpa något han med, han behövde nog få i sig lite socker. Jag gav den ena halvan till Sara, som också behövde socker, och den andra åt jag så satt vi där och knaprade i oss. Fast pappa satt såklart utanför ;)
Han mådde faktiskt lite bättre efter sin Daim, och satte sig inne hos Sara medan jag gick ut och ringde runt för att uppdatera. När jag kom in igen hade dem spolat rent hennes sår, och vi väntade och väntade. Fast vi visste inte riktigt på vad. Dem är så jävla dåliga på att kommunicera uppe på sjukhuset så det inte är sant. Vi visste inte ett dyft om vad som skulle hända, vad dem skulle göra utan läkarna flängde bara runt. Lite smått arroganta med tycker jag. Men en sköterska kom in och bandagerade det, och vi fixade kryckor till henne. Sen ville dem lägga in henne på AVA, vilket dem gjorde men hon ville verkligen inte sova där så hon fick permission över natten. Men såret blödde igenom riktigt snabbt och en sköterska fick linda om det igen, och sen vid halv elva åkte vi hem. Sara var tvungen att vara på AVA igen vid nio nästa morgon och jag lovade att följa med henne.
Men, när vi väl var hemma var jag tvungen att skriva två nk arbeten som jag egentligen skulle gjort under kvällen. Så jag satt uppe en stund inpå natten och gjorde det, somnade och var uppe igen vid sju för att följa med Sara. Men det var ju rätt idiotiskt. Vi kom dit, Sara fick sin säng och där låg hon en stund. Sköterskan sa att det skulle ta en stund innan läkaren kom så vid väntade och klockan blev halv elva. Vi blev lite otåliga och helt plötsligt kommer dem in och frågar vad Sara vill ha till lunch..? Det var ju skumt, tänkte vi, vi trodde inte vi skulle vara kvar sålänge. Men vi väntade, och väntade och väntade! Och Sara hade ju ont! Men sköterskan sa bara "han kommer när han kan". Jaha, men varför bad dem oss då vara där klockan nio? Han dök upp vid halv två, en timme innan vi hade tänkt att dra. Och så slänger han ur sig "Hoppsan, glömde visst er!" Trevligt, bra det där. Han lade om Saras bandage, tyckte såren såg fina ut men svor samtidigt över att dem 1. hade gett henne fel antibiotika och 2. att dem inte hade sytt.
Antibiotikan hon hade fått var för människans egna bakterier, och hon skulle ha för hundbakterier. Good job! Dessutom skulle dem ha sytt, nu kommer Sara få ett ärr som hon måste täcka över i sommar och hon kommer inte få ligga under direkt solljus. Jävla idioter rent ut sagt.
Men men, Robban plockade upp oss vid entrén och så körde han hem mig till Christoffer. Och jag var så trött, så jäääkla trött! Men jag höll mig vaken ända till halv elva igår och vaknade runt halv elva imorse så efter att ha sovit ut i tolv timmar var jag rätt pigg!
Så idag har jag och Christoffer tagit ett mysigt bad tillsammans, städat, badat Samba, suttit i parken, borstat Samba, lagat mat, diskat och jag ahr även varit på arbetsintervju på Burger King! Får väl se hur det går.
Så nu ska jag göra någonting annat, har skrivit alldeles för mycket nu känner jag!
