Denna månaden har inte varit någon bra månad för mig. Lite jobb, och förra veckan bröt jag ut i en ordentlig jäkla förkylning. Jag har känt den komma krypande ett bra tag och måndagsnatten förra veckan vaknade jag med 39 graders feber. Jag hade ingen förkylning då men låg pall i 3 dagar medan febern pendlade mellan 39.7 och 38, och jag hade så ont i mina älskade knän att jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Febern "sätter" ju sig där man är som svagast och i mitt fall - mina knän. Och utöver det var min kikhosta värre än någonsin :( Hostade så jag låg dubbelvikt och kunde inte andas, kippade efter luft och ville bara spy. Var livrädd, vill gärna ha någon hos mig när det är så illa. Men min älskling jobbade ju såklart och jag orkade inte ta mig hem till mamma och pappa. Men jag hade Samba istället, min fina vakthund. När jag låg i soffan och fick hostanfall sprang hon fram till mig och lade huvudet på min mage. Och så låg hon så till Stoffe kom hem. Och när Stoffe stack till gymmet kom hon in till sovrummet och lade sig bredvid mig. Men det löste sig ändå tillslut, min fina svärmor blandade hostmedicin (hon är utbildad farmaceut) och just nu har jag ordentlig rethosta och lite småförkylning. Men ingen feber iaf :) I lördags var jag och mös hos Sara! Casper, Douglas och Jonathan var där och vi spelade kort, lagade mat och hade det jättemysigt.

Idag jobbar jag men är i minipoolen och här är inget att göra. Till råga på allt har jag börjar må superilla, men det är nog bara för att jag inte har något att göra och inte har ätit frukost. Vet ni hur tråkigt man kan ha det i fem timmar om man bara glor? Förjävligt.

För övrigt tror jag att jag jobbat på tok för lite den senaste månaden. Jag mår psykiskt dåligt av att inte jobba, jag börjar tänka på framtiden och känner mig lat.. Lite solsken hade ju inte varit fel heller så att man får lite energi och jävlaranamma! Jag är jämnt trött och känner mig lat och tråkig. Hmm, energi tack!! Hade jag haft råd hade jag köpt alla vitamintillskott.

Nä nu ska jag sluta klaga och försöka ta mig i kragen! Livet är askalas annars iaf :)