Where trouble melts like lemondrops
Fotograf: Sandra Nilsson (jag)
Modell: Marielle Bock
MUA (MakeUpArtist): Kathleen Jörgensen
Jobb!
Att åka buss är det bästa jag vet, dubidubidubdub! Eller...? Nej, inte riktigt. Fast det är rätt mysigt ibland. Men inte just nu, inte på sommaren när man ska ut till Frösakull där jag jobbar. För på vägen ut dit så ligger Grötvik, Brottet och såklart Tylösand. Så det är galet många turister som ränner runt utåt det hållet så trafiken är rätt galen. Har jobbat sedan i onsdags men har haft lyxen att köra Johannas bil så det har gått lite fortare än buss. Men igårkväll efter jobbet lämnade jag tillbaka den så nu är det buss igen. Har man lyx jämnt och ständigt så är det ju till slut ingen lyx längre - "man ska inte få för mycket av det goda". Nej nu ska jag in och jobba, 9.00-21.00 och imorgon har jag natten. Men sen är jag ledig på tisdag, woho! Och så jobbar jag igen onsdag, torsdag, fredag. Men är ledig nästa helg! Fast då har jag drop in fotografering och massvis med bilder att pula med... Men det är roligare än att sitta på gumpen rätt opp och ner!
Photoshoot med Marielle Bock
Det kliade lite i mina fotograf fingrar igår så jag och mina vänner bestämde oss för att åka ut till min mormors gård i Kvibille och ha en ordentlig photoshoot. Elle modellade, Kattis sminkade och jag och Huski fotograferade. Men bilderna som dyker upp här på min blogg är de bilder jag fotograferat. Dessa två är ett litet smakprov men det kommer mer bilder. Bland annat behind the scenes bilder, både från min D90 och mobilen.
En tripp till stranden
Idag var sista dagen som Casper var hos oss. Vi har haft en supermysig helg! I fredags var vi en sväng ute i Grötvik, igår var vi ute i Trönninge hos Roy och Susanne och var även en sväng hos Lotta och micke. Jag fick stilla min Emil och Ellen abstinens med lite kramar och sen åkte vi till mamma och pappa och grillade. Sen mös vi i soffan hela kvällen! Och idag tog jag och Casper en sväng till östra stranden.
Det är så otroligt underbart att bo vid kusten. Jag skulle inte kunna tänka mig att inte bo vid stranden. Det finns inte mycket som slår känslan att gräva ner fötterna i sanden och låta vattnet skölja upp mot benen, känna vindens kyla smeka min kind, havets doft och höra hur havet slår mot stenarna. Oslagbart.
Hey, hey - set me free!
Jaja, det är bara att tuta och köra och försöka pusha mig själv så gott det går! Igår var jag och Sara ute i Laxvik med hundarna, dem badade och mådde som kungar minsann. Jag har fått låna Johannas bil över helgen, vilket är sjukt kul då jag behöver öva emellanåt att köra manuell (vår kära Opel är automatare). Men det var inga problem alls. Perfekt bil för mig också, liten och nätt!
Jag säger det inte för att vara en tyrann
Att ge Samba hundgodis, mat, delikatesser eller något annat än just hundmat försöker vi stenhårt att undvika. Och det gör vi inte för att vi är tyranner som inte vill unna Samba något alls, utan vi gör det för Sambas skull (tro det eller ej). Ger man Samba något "gottigt" så blir hon helt hyper av bara åsynen av godiset eller vad det nu än är. Hon lyssnar inte överhuvudtaget och blir alldeles stirrig. Dessutom dräglar hon otroligt mycket efteråt så att vi måste torka henne med en handduk, för att hon inte ska få våteksem och hon tigger något så otroligt efteråt! Det är en sak att hon gör något duktigt, till exempel sitter fint / går fot långt / söker, och då får hon inte veta att man har godiset utan man ska ha det välgömt och försöka dölja lukten eller så får man gå och hämta efteråt.
Det finns inte mycket som irriterar en hundägare så mycket som att folk ger hunden något utan att fråga oss först. Eller tycker att vi är elaka för att vi säger nej. Vi gör det inte för att vara elaka, vi försöker undvika en hund som är så stirrig att hon springer runt i cirklar eller får våteksem. Sen finns det saker man inte kan undvika, som att så fort vi är ute i Trönninge får Samba en Dentastix vilket är helt okej då det är väldigt bra för henne. Roy och Susanne får henne alltid att förtjäna den, men Samba vet ju att i just det skåpet under bänken finns det en "pinne" som det kallar det. Så nu förväntar hon sig ju det så fort hon kommer ut där. Men det gör inget för Roy och Susanne ger henne den inte bara rakt av. Och det är samma sak med vårt skåp där vi har gottesaker, ögonen blir stora som golfbollar så fort vi öppnar skåpet. Därför gillar jag att gömma hennes godis i vardagsrummet medan hon sitter med Stoffe i datorrummet och sedan låta henne leta efter godiset. Det är roligare för henne helt enkelt.
Så försök komma ihåg att kolla med ägaren/ägarna först om det är okej och hur du ska ge hunden godiset.