"När jag var liten..."
Lång dag
Idag har minst sagt varit en lång dag! Var hos mamma vid nio tiden och städade jäklar i det! Jag försatte deras internet i flyttläge med, på CKV men då var man tvungen att aktivera det igen i huset på Frennarp för att det skulle flyttas. Så jag suckade lite högt och fortsatte att städa. Alla dessa jävla lister, usch, fy och blä! Vid två tiden tog jag mig dock i kragen och cyklade bort till Frennarp med datorn, Bella hade ringt till mamma med och var hungrig så fick göra lite mat också. Men jag fixade internet, och fixade det trådlöst, gjorde mat, städade i köket och sen kom pappa vid kvart över tre med lite saker som skulle bäras in. Hjälpte honom med det, sen körde han hem mig till CKV. Det var vid fyra tiden och då smsade min älskling (som jag inte pratat med på hela dagen :( ) och sa att han var på väg hem = Sandris gladis! Så jag tog Samba, min tunga väska och lite TV sladdar och traskade hemåt. Väl hemma mötte jag min kärlek och vi gick upp till lägenheten, fixade TV:n och så åkte Christoffer iväg med sin mor för att hämta resten av pisset hos Klangy. (Typ skedar osv.) Medan han var iväg lagade jag mat åt honom, och jag gjoprde extra mycket som han kan ta med sig till jobbet imorgon. Han kom hem mitt i matlagningen och hans kompis Filip trillade in och jag fortsatte laga mat. Men jag fyllde hans matlåda och han fick i sig lite mat, sen kom mamma och pappa och visade mig hur tvättstugan fungerar! Vid halv nio var jag uppe igen och så låg jag och min kärlek och mös, och så somnade han haha : ) Helt slut!
Förresten, jag har nog helt glömt att berätta att mamma och pappa flyttade till Frennarp i lördags! Men det gjorde dem, så nu är ni med på det! Efter att vi hade flyttat allt grillade vi i den fina trädgården, åhå så härligt! Huset är så galet jävla fint och jag är så galet jäkla glad för mamma och pappa : )
Igår fick jag även hem min "barn"låda, en låda med lite allt möjligt i som mamma oh pappa sparat på sen vi var bebisar. Jättefina saker, t.ex:
Min favorit Disney film Skönheten och Odjuret på VHS
Bandet som mamma och jag hade om handleden på BB
Kort från när vi var små
Skedar som vi fått av mormor i rent silver (jag fick Madeleine och Sara fick Victoria (våra prinsessor))
Ett häfte från dagis med teckningar och kort
Riktigt gamla klassfoton
Mina gamla hådis
Och massa mer! Jag har fotograferat rätt mycket, och bilder kommer. Men har inte riktigt haft till att fixa till dem! Men det jag blev gladast och paffast över att hitta i lådan var en teservis som mamma och pappa köpt åt mig när jag var mycket mycket liten. Jag hade ingen aning om att den fanns däri, och jag har ändå haft ett humm om allt som legat i lådan. Men servisen var jättefin och jag blev nästan lite tårögd för att jag blev så glad. Serien heter Linnea, som är mitt andranamn. Och även om servisen är gammalmodig så, åh vad jag älskar den!
God morgon
Woho har lärt mig blogga från mobilen! Ligger i sängen nu, vaknade när min kärlek skulle gå till jobbet. Så nu vet jag inte om jag ska gå upp eller somna om. Ska hjälpa mamma städa borta på CKV och hon ska dit redan vid sju så ja, det är minsann ett litet dilemma!
Släktklenod
Här är en av mina favoritsaker som finns hemma hos mormor i Kvibille - en gammal, gammal bibel. Jag älskar den, och har alltid gjort! Antika saker är lite av en stor kärlek till mig, och jag hoppas att jag en dag får ärva den.
Midsommar
Ted Gärdestad
VM-låten
Annorlunda, häftig och kulturell. Jag gillar den starkt!
Har äntligen fått sova ut!
Åh, jag vaknade nyss. Första dagen sedan vi flyttade hit som jag verkligen fått sova ut! Har vaknat vid åtta halv nio annars, inte så kul när man varit uppe lite längre kvällen innan. Christoffer vaknade tidigare än jag men han smög ut så försiktigt så jag vaknade inte. Snäll pojkvän har jag mhm! Och nu när jag vaknade kom han in och Samba hoppade upp i sängen och pussade och buffade på mig. Hon är så go, vår lilla tjej. Snart så ska jag ta mig ett uppfriskande bad, och på tal om bad... Jag älskar vårt badkar! Det är rätt djupt, och långt så jag slipper det jobbiga att fötterna når väggen på andra sidan. Kalas!
Efter badet ska jag söka jobb, klippa Sambas klor och lite senare ska vi in till HFAB och skriva på kontraktet! Sandris glad tjej!
Rundtur!
Nu har vi äntligen fått igång internet, och här kommer en liten rundtur på vår lägenhet! :)
Flytt! :D
Imorgon sker det jag (vi) väntat på hur länge som helst... Jag och Christoffer flyttar ihop!! Bort från det här och in i det nya, tillsammans. Bara vi, och lilla Samba. Så jävla kul!!
Vi fick nycklarna idag, så vi var där och tittade innan idag. Jättefint är det, ska bli riktigt roligt att ha något alldeles eget. Mwihihihi glad Sandris!
Bilder kommer väl om någon dag.
Nej nu ska jag göra någon nytta, usch och fy på mig för dålig uppdatering. Det kommer bli bättre, I promise!
Student!
FÖR VI HAR TAGIT STUDEEENTEN, FYFAN VAD VI ÄR BRA!! Yes, igår var det min tur att ta studenten! Dagen var helt jävla awesome. Jag gick upp vid kvart i sex, drog en shot med mamma, Sara fixade mitt hår (inbakad fläta), och sen körde pappa mig hem till Johanna där vi skulle ha champagnefrukosten. Johanna, Corre, Ottilia och Niki kom dit och vi drack lite sen bar det av mot skolan. Väl i skolan fick vi frukost, lärarna höll tal och hade shower för oss, vi fick öppna tidslådan och se filmer som dem spelade in när vi började ettan. Superkul! Det var lite sorgset på ett sätt,speciellt när Liselott höll sitt tal. Hon gick upp och när han sa den första meningen tjocknade hennes röst och hon började gråta, vilket ledde till att tårarna började rinna på dem flesta i aulan. Usch, vad jag kommer sakna henne!
Efter tårar, skratt och sånger i aulan började klockan närma sig tolv och det var dags för att springa ut. Vi såg masvis med föräldrar, syskon, pojkvänner/flickvänner och där stod dem med sina paraplyer och plakat och vi gick nervösa upp på balkongen för att sjunga. Vi skrev och gapade, sjöng för full hals och rusade därefter ut till våra familjer. Vi såg även flaket komma, det coolaste flaket i hela jävla Halmstad! Det var ett lastbilsflak med ljudanläggning och tak, fyyyfan vad awesome det var att åka på det!!! Vi började åka typ ca kvart över tolv, och åkte runt fram till klockan två. Vi dansade, sjöng, hoppade, skre, och det var så jävla kul!! Folk blev så jäkla glada och så fort vi mötte ett annat flak drog alla ut händerna så vi nuddade varandra. Och när vi stod i dem långa bilköerna dansade dem andra flaken till vår musik, störtskönt! Liselotts son Arvid och hans pappa stod och tittade på oss, och när vi såg honom började vi heja: "ARVID, ARVID, ARVID!!!" Iiiihii så härligt det var. Jag tycker seriöst synd om dem som inte tar studenten, för detta är verkligen något som man inte vill missa!
Sen var det då studenttåget, och det var helt okej. Dock inte lika kul som att åka på flaket, men helt okej ;) Vi skrek inte så mycket i tåget, dem flesta snabbade sig för att man ville hem. Men det var ändå helt otroligt att gå igenom stan när man var i centrum liksom. Mötte älsklingen, mamma, pappa, Thobbe, Sara, Lena, Jonathan och Robban som hängde saker på mig vid stora tog och sedan fortsatte vi vår vandring. Vi skrek inte så mycket, inte förrän vi kom till Mårtensson och då skrek vi för full hals: "LBS, CHALALALALA LBS!!!" Vi vet ju att lärarna sitter där, och då ställde dem sig upp på stolarna och sjöng med. Så jävla maffigt och så jävla kul. Men när vi kom till parken ville man bara hitta sin familj och åka hem. Mötte Christoffer först, sen hittade vi Johanna och Casper. Casper pekade då på mitt plakat och frågade "Har han också tagit studenten?", det fick oss alla till att skratta gott. Helt plötsligt dök pappa, Thobbe, Robban, Sara, mormor, mamma och Titti upp så då splittrades vi och vi alla åkte hem och där blev det fest!
Dagen var så sjukt lyckad, jag blev så glad för allt jag fick och för att jag haft det så jäkla bra. Jag drack och drack men blev knappt full men jag var jättetrött! Så jag beslutade att inte följa med ut på krogen, för jag ville sluta dagen när den var på topp. Hade jag dragit in till stan trött och hade jag blivit blöt hade jag nog bara tjurat och så hade nog dagen gått käpprakt åt helvete. Så jag stannade hemma, men vid tre tiden kom en full pojkvän hem och masserade mig. "Det är din dag, du förtjänar det här. Jag älskar dig." Var det sista jag hörde innan jag somnade riktigt riktigt gott till en jätteskön massage.
Så min dag var helt jävla underbar :)
Här kommer bilder på några av smyckena jag fick, orkade dock inte ta kort på alla.
Det första är halsbandet jag fick av mamma, det andra fick jag av Christoffer :)
Porträtt tävling!
Hektiskt (varnar känsliga för starka bilder och långt inlägg)
Nu är det uppdatering! I måndags var jag hemma hos mamma, betalade lite räkningar och sådär för jag hittar inte min bankdosa så jag får låna hennes. Sara var också hemma så jag satt och tjötade lite med henne och vi kollade på http://shitbrix.com/ - rätt roligt! Saras kompis ringde och ville att hon och Sara skulle ut och gå med hundarna (som inte träffats sen dem var små). Sara tvekade först men gick sedan med på det så vi gick ner till gården tillsammans och jag såg hur hundarna mycket tveksamt hälsade. Den ena var ju Turbo och den andra var en rottweiler, typ tre gånger så stor som Samba. En dansk rottweiler, antagligen. Turbo var väldigt mycket på sin vakt mot rottweilern.
Nåväl, vid tjugo i fem tog jag bussen till stan igen, mötte upp min kärlek och så kollade vi runt på H&M men där hittade inget så vi gick hemåt igen. När vi var i parken så ringde min kära mamma och började meningen med "Sara är på akuten..." och jag kände hur hjärtat sköts upp i halsen på mig och började rusa. Mamma fortsatte och berättade att Sara har blivit hundbiten av rottweilern. Vi lade på 17.30 och jag rusade upp mot akuten, jag avr där 17.36. Det tog mig knappt 6 minuter att rusa upp för sjukhusbacken.
Nåväl, vid tjugo i fem tog jag bussen till stan igen, mötte upp min kärlek och så kollade vi runt på H&M men där hittade inget så vi gick hemåt igen. När vi var i parken så ringde min kära mamma och började meningen med "Sara är på akuten..." och jag kände hur hjärtat sköts upp i halsen på mig och började rusa. Mamma fortsatte och berättade att Sara har blivit hundbiten av rottweilern. Vi lade på 17.30 och jag rusade upp mot akuten, jag avr där 17.36. Det tog mig knappt 6 minuter att rusa upp för sjukhusbacken.
När jag kom fram såg jag Sara, Robban och Fille i "akutvänterummet" och så såg jag Saras knä. En sköterska hade lagt bandage om det så att det inte skulle komma skit i såret, men det hade blött igenom rätt ordentligt ändå. Sara skakade som ett asplöv stackarn och så berättade hon vad som hade hänt; att dem hade satt sig uppe vid sjön i sannarpskogen så hade tjejen kopplat lös sin rottweiler, och då hade den smygt sig upp bakom Turbo och hoppat på honom. Sara hade blivit livrädd och försökt sära på dem och då hade rottweilern bitit tag i Saras knä och gjort ett s.k "dödsryck", alltså ruskat ordentligt på huvudet. Sara hade då lagt sig ner på marken och skrikit för det gjorde så ont, och tillslut lyckades den andra tjejen sära på hundarna och Robban hämtade Sara. Turbo var okej, bara lite skakad. Och när jag kom sa vi till Robban att köra hem med Tubbe (som satt i bilen), han ville ogärna lämna Sara men stack ändå (jag var ju hos henne).
Vi gick ut och satte oss och då kom Christoffer och Samba, gullungar. Sen kom även Robban tillbaka och där satt vi fyra utomhus och väntade. Efter en stund gick jag och Sara in igen, hon fick ha armen runt min hals och hoppa fram, och dubbelkollade att dem visste att vi satt utanför. Då ryckte en gammal gubbe mig i armen och sa till mig: "Usch, det där ser hemskt ut, säg till att hon måste ha en läkare nu!" Åh, alla på akuten var så snälla. Patienterna i alla fall!
Vi gick ut och satte oss och då kom Christoffer och Samba, gullungar. Sen kom även Robban tillbaka och där satt vi fyra utomhus och väntade. Efter en stund gick jag och Sara in igen, hon fick ha armen runt min hals och hoppa fram, och dubbelkollade att dem visste att vi satt utanför. Då ryckte en gammal gubbe mig i armen och sa till mig: "Usch, det där ser hemskt ut, säg till att hon måste ha en läkare nu!" Åh, alla på akuten var så snälla. Patienterna i alla fall!
Dem hade noterat att vi satt ute och runt halv åtta ropade dem in Sara. Hon fick då en rullstol (som vi tjatat på henne att hon skulle ta men hon vägrade) och så rullade dem in henne i en sjuksal. Jag hade lovat att följa med så det gjorde jag, Christoffer och Robban åkte hem till Christoffer. Där fick hon ligga ner och så tog dem av bandaget och detta var vad som fanns därunder:
Såret mitt på Saras knäskål var väldigt djupt, och jag kände hur magen frös till is och det gick en ilning längs hela kroppen. Men jag fortsatte prata med Sara och försökte hålla henne på gott humör. Jag satte mig i rullstolen och när sköterskan försvunnit hade jag jättekul och körde runt med den. Jag blev faktiskt ett riktigt proffs tillslut! Jaja, vi hade kul! Och vid åtta tiden hade läkaren ännu inte kommit, men då kikade någon annan liten filur in - nämligen vår kära far! Han hade inte kunnat komma förrän då. Efter en stund kom läkaren in och berättade att dem skulle: 1. bedöva 2. tvätta/spola rent. Men dem skulle inte sy för att om dem skulle göra det skulle hundbakterierna inte kunna rinna ut ur knät, vilket dem måste. Däremot skulle man kunna sy några suturstygn för att det skulle läka bättre, men det valde dem ändå att inte göra.
Hon frågade Sara snällt om en lärarkandidat skulle kunna få ta hand om henne, och Sara svarade ja. Det var en kille från köpenhamn och vi fattade inte mycket av vad han sa. Sara var jätteduktig och höll ut men det gjorde riktigt ont när dem skulle bedöva hennes knä. Det såg riktigt brutalt ut, för dem körde in en stor spruta mitt under hennes stora sår man kunde se nålen. Sara grät och det skar i hela mitt hjärta att se henne ha så ont! Jag och pappa höll om henne, men att se det gjorde mig knäsvag. Det var riktigt äckligt. Tre sprutor använde dem och sedan tvättade dem rent det, och då var det inte helt bedövat än så det gjorde också fruktansvärt ont på henne. Men när bedövningen började kicka in blev hon genast lugnare och mycket gladare. Pappa däremot, han var vit som en krita i ansiktet. Han är väldigt svag för blod och sånt. Han gick och tog ett glas vatten och mumlade "jag måste gå ut och sätta mig ett tag" och vinglade ut genom dörren. Jag och Sara såg på varandra och skrattade lite, det såg så kul ut. Har inte sett honom vingla sådär sedan han var full haha.
Efter en stund gick jag ut till honom, åhå han såg så rolig ut! Alldeles likblek och hade stooora påsar under ögonen. Stackars pappa.
Jag gick iaf in till Sara igen och höll henne sällskap. Pappa kom in efter en kvart, men var fortfarande alldeles knäsvag så han gick ut och satte sig. Jag gick ut till honom igen efter en stund och så frågade han om jag ville ha nåt i automaten så gick vi bort till den! Jag köpte en dubbelmars och sa till pappa att köpa något han med, han behövde nog få i sig lite socker. Jag gav den ena halvan till Sara, som också behövde socker, och den andra åt jag så satt vi där och knaprade i oss. Fast pappa satt såklart utanför ;)
Han mådde faktiskt lite bättre efter sin Daim, och satte sig inne hos Sara medan jag gick ut och ringde runt för att uppdatera. När jag kom in igen hade dem spolat rent hennes sår, och vi väntade och väntade. Fast vi visste inte riktigt på vad. Dem är så jävla dåliga på att kommunicera uppe på sjukhuset så det inte är sant. Vi visste inte ett dyft om vad som skulle hända, vad dem skulle göra utan läkarna flängde bara runt. Lite smått arroganta med tycker jag. Men en sköterska kom in och bandagerade det, och vi fixade kryckor till henne. Sen ville dem lägga in henne på AVA, vilket dem gjorde men hon ville verkligen inte sova där så hon fick permission över natten. Men såret blödde igenom riktigt snabbt och en sköterska fick linda om det igen, och sen vid halv elva åkte vi hem. Sara var tvungen att vara på AVA igen vid nio nästa morgon och jag lovade att följa med henne.
Men, när vi väl var hemma var jag tvungen att skriva två nk arbeten som jag egentligen skulle gjort under kvällen. Så jag satt uppe en stund inpå natten och gjorde det, somnade och var uppe igen vid sju för att följa med Sara. Men det var ju rätt idiotiskt. Vi kom dit, Sara fick sin säng och där låg hon en stund. Sköterskan sa att det skulle ta en stund innan läkaren kom så vid väntade och klockan blev halv elva. Vi blev lite otåliga och helt plötsligt kommer dem in och frågar vad Sara vill ha till lunch..? Det var ju skumt, tänkte vi, vi trodde inte vi skulle vara kvar sålänge. Men vi väntade, och väntade och väntade! Och Sara hade ju ont! Men sköterskan sa bara "han kommer när han kan". Jaha, men varför bad dem oss då vara där klockan nio? Han dök upp vid halv två, en timme innan vi hade tänkt att dra. Och så slänger han ur sig "Hoppsan, glömde visst er!" Trevligt, bra det där. Han lade om Saras bandage, tyckte såren såg fina ut men svor samtidigt över att dem 1. hade gett henne fel antibiotika och 2. att dem inte hade sytt.
Antibiotikan hon hade fått var för människans egna bakterier, och hon skulle ha för hundbakterier. Good job! Dessutom skulle dem ha sytt, nu kommer Sara få ett ärr som hon måste täcka över i sommar och hon kommer inte få ligga under direkt solljus. Jävla idioter rent ut sagt.
Men men, Robban plockade upp oss vid entrén och så körde han hem mig till Christoffer. Och jag var så trött, så jäääkla trött! Men jag höll mig vaken ända till halv elva igår och vaknade runt halv elva imorse så efter att ha sovit ut i tolv timmar var jag rätt pigg!
Så idag har jag och Christoffer tagit ett mysigt bad tillsammans, städat, badat Samba, suttit i parken, borstat Samba, lagat mat, diskat och jag ahr även varit på arbetsintervju på Burger King! Får väl se hur det går.
Så nu ska jag göra någonting annat, har skrivit alldeles för mycket nu känner jag!
