I söndags drog jag mamma och Sara till skogen för att promenera lite och plocka svamp! Underbart! Älskar skogen, älskar lukten, älskar ljudet av grenar som bryts av under skorna. Självklart var Samba och Turbo med, dem levde loppan.

Allt var frid och fröjd till jag skulle svänga in till "parkeringen" (mer en stig..) och oljelampan började lysa. Såg att bilen läckte som ett såll och att olja hade bränt sig fast på grenröret när jag poppade upp motorhuven (hade haft bilen inne för just det problemet en vecka innan) så vi smet in i skogen och lät bilen kyla ner sig. Tänkte inte dra upp oljestickan när motorn är rykande het, bilmisstag för idioter 101. Så vi gick runt i skogen ett bra tag och bara njöt av doften, tystnaden och hundarna som sprang runt och lekte. Dessutom letade vi svamp åt mamma. Och jag är sämre än sämst. Hittade en liten bunt med trattkantareller, allt annat jag hittade var sopp. 
Sara hittade massa svamp, mamma med. Duktiga dem är då. Men jag hade roligt ändå.

När vi var klara så gick vi mot bilen, tyvärr så visade oljestickan att där var för lite olja i bilen för att köra. Såå fram med mobiltelefon och ringa pappa som kom farandes efter en halvtimme - cirka. Vi satt i solen och mamma frågade varför jag inte tog med kaffe och fika. Jag visste inte. 

Pappa kom, kikade under huven och tyckte inte vi skulle hälla på någon olja. Något var ju obviously fel. Så efter ytterligare en timme med ringande hit och dit, flamsande och tramsande så kom Mikael till undsättning! Pappa körde hem Sara, mamma och Turbo hem. Mikael är Christoffers systers man. Vi bogserade bilen till mekonomen och jag och Samba fick skjuts hem. Glada och trötta! Var inte minsta sur, shit happens :) Fick ju träffa Emil och Ellen också. Mina fina små hjärtegull.

 

Tog inte med mig systemkameran ut till skogen - ni får nöja er med mobilbilder!