Jag ligger i sängen just nu, vår säng. Jag kan inte somna på grund av att jag saknar honom så otroligt mycket. Han ringde innan, och min ögon fylldes av tårar när jag hörde hans röst. Hans mjuka, varma röst. Det är så otroligt tomt utan honom här. Hela min kropp skriker efter honom, jag vill ha hans armar runt mig, känna hans hud mot min. Sanningen är att jag fungerar inte riktigt utan honom. Utan min kärlek, mitt hjärta. Jag älskar honom så jävla mycket.

Även om jag och Christoffer "bara" varit tillsammans i 7 månader, så har vi gått igenom rätt mycket tillsammans. Vi har faktiskt haft det rätt tufft. Men ändå älskar vi varandra oändligt mycket, och jag kan inte ens vara ifrån honom några timmar utan att det känns som om en bit av mig saknas. Jag saknar hans lukt, hans skratt, hans leende, hans bus med Samba, hans ret med mig. Jag saknar allt med honom.

Christoffer, älskling. Jag älskar dig, och jag hoppas dagarna rusar förbi. För det är ren tortyr att vara utan dig. Fyfan vad jag älskar dig! Ska lägga mig nu, och försöka sova igen. Ska ligga på din kudde, tänka på dig, mig, oss - vår framtid. Och andas in din lukt. Ingen gör mig så trygg som du.

/ Din tussilago