Och den andra "stora" grejen är väl att jag i fredags sa upp mig från Busfabriken. Vi behöver inte gå in på detaljer såhär öppet utan kort och gott var att jag blev så urbota trött på att ta emot skit och inte bli behandlad/ uppskattad eller respekterad så som jag borde bli. Ja, man kan ju tycka att ett jobb är ju ändå alltid ett jobb men efter ett år av det här så har jag fått nog. Jag stod upp för mig själv och... Det finns en gräns. Den gränsen passerades i fredags så då fick det vara nog. Så nu är jag arbetslös! Men jag börjar ju plugga heltid den 18 augusti. Och det är ju skönt, för jag tror jag kommer bli galen av att bara gå hemma nu! Jag måste ha något att göra.

Igår var det i alla fall fest här hemma, och jag fick träffa Sara och Martina igen. Hur ska jag klara av att inte se dem var och varannan dag? Usch och fy, kommer sakna mina vänner! Men vi får ses ändå. Det var kul att se alla andra som kom också såklart!