Vi snackade jättemycket på msn och jag föll pladask för denna underbara kille. Jag såg honom en gång på Citygross men vågade inte hälsa, hela magen pirrade men jag vågade inte. Men sen när jag var ute med Empa och Sara så såg jag honom utanför McDonalds, och då sprang jag fram och kramade honom. Sen träffades vi så fort vi var ute och festade. Han gick till Asia för att träffa mig (han hängde alltid på Idas förut) och jag flög in i hans armar så fort jag såg honom. Hela jag sken upp och Sara och Empa satt hela tiden och sa "Åh vad vi hoppas ni blir tillsammans!" Och för ett år sedan blev vi det! :) Vi har gått igenom mycket, haft lite tuffa tider. Men vi har också lyckats med riktigt mycket. Vi bor ihop i en trea, vi har Samba, och varje natt somnar jag i Christoffers armar. Hur arga vi än må vara på varandra så löser det sig alltid. Det viktigaste är att vi har varandra. Jag älskar Christoffer, och jag älskar hans familj. Susanne, Roy, Mikael, Lotta och barnen - dem har verkligen alla gjort sitt yttersta för att få mig att känna mig som en del av familjen och det gör jag. Dem har ställt upp i vått och torrt och det tackar jag dem för. Dem är underbara, precis som Christoffer.