Efter uppkörningen kollade trafikläraren på mig med ett stenansikte och frågade "Hur tror du att det gick?" Och vad skulle jag svara? Det har man verkligen inte den blekaste om men jag svarade "Nej, jag tyckte det gick rätt bra." Så sneglade jag på Linda (min handledare) där i baksätet och då säger han "Ja du klarade det" och jag kan inte fatta det. Linda smajlar därbak och blinkar åt mig och jag känner gråten välla upp i halsen på mig. Det första jag gjorde var att ringa Stoffe, sen mamma, pappa och Sara. Smsade Bella med. Och när jag pratade med dem hela vägen hem så kikade folk snett på mig, med all rätt, för där gick jag och grät och skrattade om vartannat. Jag måste ha sett galen ut! Tårarna rann och leendet sträckte sig från det ena örat till det andra.

Väl hemma möttes jag av världens bamsekram av Stoffe, och Samba hoppade som vanligt upp och ner och pussades med matte.
Efter en stund körde jag och köpte tårta till de underbara människorna på Fartvinden som hjälpt mig med mitt körkort, och därefter ut till Trönninge för att Stoffe skulle måla huset. Och min älskade svärmor blev så glad för min skull så där fick jag också en stor kram.