Måste bara få skriva av mig lite innan jag går i taket. Allt börjar gå mot sitt slut och jag stressar ihjäl mig. De tre senaste dagarna har jag inte kunnat andas ordentligt utan det känns som om det ligger en tegelsten i halsen på mig och att jag inte får ordentligt med luft. Folk får tycka att jag är löjlig om dem vill men det är mycket just nu och jag vet inte hur jag ska klara av det. Imorgon kväll ska jag ha skickat in 2 arbeten till Engelska C, plus två mindre inlämningar. Jag vet inte om jag klarade av provet i religionkunskapen men OM jag inte gjorde det så måste jag göra om det men när? Skolan slutar nästa vecka så måste klämma in det då. Gud vet när hon rättat klart provet, hon har ju inte svarat på mina mail. På onsdag kanske hon klämmer ur sig "Du fick inte godkänt på provet" och då måste jag hinna klämma in det. Jag har legat efter med inlämningarna i människor i behov av stöd också, och jag såg igårkväll att den kursen slutar denna veckan. Samma vecka som jag har 4 körlektioner 70 min var, utbildningskontroll, ska lämna blod, jobba, ha obligatorisk närvaro på en lektion, 4 timmars prov och slutprov.

Folk peppar mig och jag VET att jag kommer kunna fixa det. Men det betyder inte att jag är mindre stressad. Jag har hjärtat i halsgropen som slår 2 gånger snabbare och andningen är insane. Stoffe gör vad han kan, han är så snäll och uppmuntrar mig hela tiden. Mamma och pappa med, dem peppar mig som fan inför körkortet. Mina syskon också, och Linda. Och ändå sitter jag så nära till tårar. Jag har inte ens tanken på att ge upp, men jag vill bara orka. Två veckor kvar. Två dagar nu full av pluggande och inlämningar. På ett sätt är det bra att jag inte lämnat in inlämningar i distanskursen för nu får jag genomgång av det innan provet.
Jag måste fokusera. Ta en sak i taget.