Jag vill börja med att skriva att detta inlägget kommer sitta som en tagg i ögonen på vissa. Jag kommer inte att peka finger men vissa kommer kanske känna sig träffade. Det jag skriver är en åsikt (min åsikt) som jag baserat på många människor jag träffat. Och jag gillar inte att skriva bara för att säga vad jag gjort under dagen. Detta är min blogg, och här kommer mina åsikter att skrivas ner. 

Överallt bland mina vänner och bekanta ser jag en stor bebisyra. Många är gravida, ska snart föda - andra har precis fött och har små underverk i sin närvaro och vissa pratar om att skaffa barn. Jag vet inte hur många gånger jag fått frågan "Är det inte dags för dig och Christoffer att skaffa barn snart?". Och när jag svarar "Nej, inte än på några år haha!" så undrar folk varför. Självklart skulle jag vilja känna på graviditetskänslan och senare ha det där lilla underverket i mina armar. Men jag vill leva mitt liv först. Jag är bara 21 år gammal. Och jag vill jobba, spara pengar, resa lite först. Och det är upp till var och en, men man måste tänka på att det man beslutar gäller inte bara ens egen framtid. Jag märker så otroligt stor skillnad på de som skaffar barn tidigt och de som skaffar barn i en mer mogen ålder.
Många av de som skaffar barn tidigt (pekar inte finger utan känner flera stycken) gnäller och whinar på facebook och bloggar över hur tråkigt dem har det. Dem har inte haft råd att ta körkort och kan inte ta sig någonstans. Det är jobbigt när barnet är sjukt. De känner att ens partner inte ställer upp och det är ont om pengar. Allt är bara en stor suck. Men de som skaffar barn i "mogen" ålder (över 25 i detta fallet) dem gnäller inte alls. Dem har redan insett att det inte är guld och gröna skogar men förberedde sig mentalt på det. Ensamstående mammor som klarar sig fenomenalt utan suckar och depressioner. Par som ställer upp för varandra och verkligen ger järnet.

Och det som irriterar mig så hutlöst mycket är när folk tror att dem inte behöver lyfta ett finger. Och detta gäller speciellt unga mammor som aldrig jobbat. Gör inte ett dyft utan lägger allt ansvar på partnern som jobbar. Skjuter upp diskussioner om jobb och pengar. När barnen börjat på dagis så gör dem inte ett dyft. Dem orkar inte plugga, vet inte vad dem vill bli och vill verkligen inte jobba. Dem skaffar sig ingen säker framtid. Med risk för att låta som en gammal kärring - tänk på framtiden! För rätt som det är så står den på tröskeln. Och då står man där, och önskar att man hade börjat jobba/plugga tidigare.

Jag vet heller inte vad jag vill bli. Jag vet inte hur min framtid kommer att se ut. Och jag har ingen fast anställning. Men det jag har duger för mig just nu. Att jobba på Busfabriken var kanske bland det värsta jag gjort men jag fick en rejäl erfarenhet som ledde mig vidare. Jag har pluggat upp mina betyg, jag kan söka in på högskolan när jag känner för det. Som timmis flyger jag överallt och ingenstans och även om det kan vara jobbigt att flänga runt så jävlaranamma ger jag mig in för det 100%. Och det hade jag kanske inte klarat av som ung mamma. Men just nu bygger jag bara upp stommen för min framtid. 

Jag menar inte att måla mig själv som en ängel, alla vet att även jag har några mindre ärofyllda sidor. Jag tycker bara att man borde ta sig en lång, ordentlig funderare innan man bestämmer sig för att skaffa barn. Beslutet gäller inte bara dig själv. 

Nu drar jag inte alla över en kant utan finns det riktigt unga mammor som läser detta och känner att jag har fel - okej. Jag är inte ute efter en debatt. Jag vill bara klargöra min åsikt och synpunkt på det hela. Jag tycker det är löjligt att skaffa barn bara för att alla andra gör det, för att man är nykär eller för att "man inte har något annat att göra". Och detta är skäl som folk berättat för mig.  

Jag älskar Christoffer och någon dag vill jag ha en miniversion av oss som tassar runt här. Men först vill jag leva mitt liv och ha gjort allt som jag känner jag ska ha gjort. Jag vill inte dra in ett barn i en virvel av ilska, fattigdom och bråk bara för att jag var för hastig med att skaffa barn - vilket jag tror är lätt gjort om man inte gjort det man vill först.

Nej nu ska jag sluta tjata för nu ska jag åka till jobbet, dags att gå bredvid i serviceteamet! Och här kommer en bild på Noomi, Lindas och Thomas underbara kärleksbarn. En familj som är redo.